Tecken På Övergödning
Olika tidskalor för kväve och fosfor gör att en minskning av näringstillförseln på kort sikt kan innebära en försämring av skärgårdens filtereffekt, men att den i sinom tid ökar. Beräkningarna av filtereffekten för fosfor med dagens tillförsel pekar på att Stockholms skärgård inte bara kommer att ta hand om all fosfor som kommer från land, utan dessutom kommer att filtrera ytterligare fosfor som importeras från det öppna havet utanför skärgården. BONUS COCOA Studien har gjorts av forskare vid SMHI inom ramen för Bonus COCOA (Nutrient COcktails in COAstal zones of the Baltic Sea), ett internationellt projekt med avsikt att studera kustzonens betydelse för näringstransporten mellan land och hav. TEXT OCH KONTAKT: Elin Almroth-Rosell och Moa Edman, Forskning och utveckling, oceanografi, SMHI
På island
Näringsämnen som transporteras till havet med floder och regnvatten fungerar som gödning för havets växter. Det är en naturlig process. Men ytterligare tillförsel från jordbruk, industrier, avloppsvatten och skogsbruk kan leda till övergödning. Forskning visar att de kustnära havsområdena spelar en viktig roll som filter för näringen från land, och att de därmed kan minska övergödningseffekten i öppet hav. I Östersjön har man under många år sett tecken på övergödning, till exempel en ökad andel bottnar med syrebrist. Vid övergödning finns det mer näring än under naturliga förhållanden vilket leder till ökad primärproduktion, det vill säga tillväxt av alger. Primärproduktionen är grunden för allt liv i havet. Genom att använda solenergi och ta upp koldioxid och näring, framförallt kväve och fosfor, från vattnet bildas organiskt material. En del av det organiska materialet äts upp av djuren i havet medan en del sjunker till havsbotten. Om det är mycket organiskt material som sjunker till botten och skall brytas ner så förbrukas stora mängder syre, vilket kan leda till döda, syrefria bottnar.
På
- Övergödning - påverkan och orsaker
- Netto och brutto na
- På
Det betyder att mest näring per ytenhet försvinner från vattnets kretslopp i detta område. Den inre skärgården är dock liten jämfört med den yttre skärgården, som är närapå 22 gånger större. Därför fastnar totalt sett störst mängd näring i den yttre skärgården. I grunda områden blir filtereffekten extra effektiv, eftersom en större del av det organiska materialet från land når havsbotten jämfört med djupare områden. Foto: Jerker Lokrantz/Azote. Både vattenutbyte och vattendjupet påverkar hur mycket av näringen som stannar kvar i ett havsområde och hur mycket som transporteras vidare Ett havsområde i förändring När näringstillförseln från land förändras påverkar det även den mängd näring som finns tillgänglig i havsområdet. Förändringar går dock mycket långsammare i havsbottnar jämfört med i vattnet. En modellstudie med minskad näringstillförsel till Stockholms skärgård visade att det tar cirka tre år för kvävet i bottnarna att komma i balans med näringstillförseln från land, medan det för fosfor tar cirka 40 år.
Tidiga tecken
I vattendrag är produktionen av växtplankton inte lika beroende av näringshalten i vattnet som i sjöar. Där spelar faktorer som strömningshastighet och strandvegetation större roll. Ökad näringstillgång kan dock även i vattendrag leda till ökad vegetation och påväxt av fastsittande alger. Mycket lugnt flytande övergödda vattendrag liknar sjöar och kan få samma problematik som dessa med algblomningar. För hela Sverige står den naturliga tillförseln av fosforbelastningen till sjöar och vattendrag för cirka 70 procent den totala belastningen. Av tillskottet från oss människor står läckaget från jordbruksmarken för cirka hälften. Enskilda avlopp står för en femtedel medan dagvatten och avloppsreningsverk står för en tiondel vardera. Industriutsläpp och fiskodlingar står bara för en tjugondel vardera. Man ska då komma ihåg att en stor del av utsläpp från avloppsreningsverk och industrier sker direkt till havet utan att belasta sjöar och vattendrag. Orsaker till övergödning i kust och öppet hav Övergödning i havet orsakas av ökad tillförsel av näringsämnen, där kväve generellt anses ha störst påverkan i Västerhavet medan både kväve och fosfor anses påverka Östersjön.
År 2014 belastade Sverige sina havsområden med totalt ca 46 000 ton kväve och 1 340 ton fosfor per år via vattendrag och direkta utsläpp i havet till följd av mänskliga aktiviteter. Detta utgör ca 40 procent av den totala vattenburna tillförseln av näringsämnen till havet. Jordbruket är den enskilt största mänskliga källan till utsläpp av näringsämnen i Sverige och står för 51 procent av allt kväve och 35 procent av allt fosfor som når haven via vattendrag. Det svenska jordbruket bidrar även till atmosfäriskt utsläpp, där ca 42 000 ton ammoniumkväve varje år deponeras över land och hav. Utsläppen från jordbruket är speciellt intensivt i de södra delarna av landet och är den helt dominerande källan till utsläpp i Kattegatt och södra Egentliga Östersjön. Tidigare epokers strävan att öka arealen brukbar mark genom att dika ut våtmarker och räta ut vattendrag har försämrat naturens förmåga att fånga upp näringsämnen. I kombination med tidigare frikostig användning av konstgödsel har detta medfört betydande ökade utsläpp från jordbruket.
På g
Begreppet övergödning är något som vilt används hit och dit i debatter och diskussioner runt om i världen men vad innebär det egentligen? Är det så farligt som det verkar på alla som talar om det? Det är inte att det tillförs näringsämnen till havet i sig som är ett problem, tvärtom faktiskt. Att havet får näring är ett krav för att det marina livet ska finnas till över huvud taget. Det är dock då tillförseln når en sådan stor mängd så att det naturliga ekosystemet förändras genom att dess funktion och karaktär inte längre ser ut på samma vis som innan. Med näringsämnen så syftar man alltså till grundämnen som är nödvändiga för att bland annat plankton ska kunna leva. Kväve och fosfor är de som är absolut viktigast. Ett klart tecken på att övergödning sker är att det uppstår fintrådiga, ettåriga, snabbväxande gröna och röda alger. Helt vanlig tång växer till sig så att de blir övervuxna. Ålgräsängar drabbas också hårt av detta. Man tror många gånger att övergödningen, eller eutrofieringen som det också kallas kommer utav diverse olika miljöförgiftningar och föroreningar men egentligen så är det alltså näring i överflöd.
Tangentbord tecken
Orsaker till övergödning i grundvatten Många grundvatten, särskilt i södra Sverige, har problem med förhöjda nitrathalter. Eftersom nitrat är den kväveform som är mest lättlöslig i vatten, är det huvudsakligen den som lakas ut ur övergödda marker. Omkring 80 procent av allt vatten i sjöar och vattendrag kommer från grundvatten. Förhöjda kvävehalter i grundvattnet är oftast orsakade av kvävegödsling, framför allt på jordbruksmark, stallgödselhantering eller avloppspåverkan. Förhöjda halter kan också uppträda i skogsmark, exempelvis vid skogsgödsling eller efter avverkning, men det rör sig om i jämförelsevis låga koncentrationer. I regel innebär förhöjda kvävehalter i grundvattnet att kvävetillförseln till ytvattendrag och hav ökar. Förhöjda kloridhalter och bakterier kan indikera höga nitrathalter. Detta är vanligt vid avloppspåverkan och vid påverkan från deponier för hushållsavfall. Kraftigt förhöjda ammoniumhalter som sannolikt beror på läckande avloppsledningar har visat sig förekomma i tätortsmiljö.
En sådan är den svenska kustzonsmodellen som utvecklats vid SMHI. Den beskriver de fysiska processerna i havet genom att beräkna till exempel vattentransporter, salthalter och temperatur. Tillsammans med den fysiska modellen används en biogeokemisk modell som beskriver kretsloppet av näringsämnen i havet. Den biogeokemiska modellen beräknar bland annat flöden av näringsämnen till primärproduktionen, mängden organiskt material som sjunker till havsbottnarna, frigörelse av näring samt filtereffekten. Kustzonsmodellen täcker in hela Sveriges kust, från norska gränsen i väst till den finska gränsen i norr, och består av drygt 650 sammankopplade havsområden. Filtereffekten i Stockholms skärgård I Stockholms skärgård når näringen havet främst via Mälarens utlopp vid Strömmen i centrala Stockholm, men också genom utsläpp från reningsverk och industrier. Modellberäkningar visar att ungefär 65 procent av tillförd fosfor från land och 72 procent av kvävet stannar kvar i skärgården. Den inre skärgården har den mest effektiva filtreringen.
Effekterna av övergödning Då allt för mycket näringsämnen tillförs i hav och sjöar så begränsar detta allt liv och tillväxt som naturligt annars ska ske i omgivningen. När de fintrådiga algerna och den ökade planktonproduktionen uppstår så försämrar det också siktdjupet. DÅ solens strålar inte längre når ner till botten i samma mängd som tidigare så förflyttas de olika tångbältena närmre uppåt havsytan. Skulle det vara så att halten syre i vattnet understiger 2 ml / l så kommer fisken att fly ifrån området. När syret sedan helt och hållet har förbrukas så uppstår det svavelväte. Detta är rent av giftigt och inget som i vanliga fall lever på botten klarar av ett sådant klimat. Övergödning i Östersjön I Östersjön så har det här med övergödning kommit att bli ett riktigt stort problem. Faktum är att hela havet faktiskt visar tecken på övergödning i en mycket stor skala. De absolut mest drabbade områdena är Rigabukten och Finska viken. Anledningen är att varje år så tillförs hela 70 000 ton kväve och 30 000 ton fosfor.
Även nitrithalten kan i sådana fall vara förhöjd. Förhöjda nitrit- och ammoniumhalter kan även vara tecken på påverkan från deponier. Fosfat och kalium kan förutom från gödselmedel komma från avlopp och deponier. Men höga fosfathalter kan också förekomma naturligt, till exempel i syrefattiga miljöer. Orsaker till övergödning i sjöar och vattendrag Den naturliga tillgången på fosfor uppvisar stor variation och beror på berggrunden och innehållet i omgivande marker, samt tillförseln av organiskt material från marken kring sjön. Men även människan har bidragit förstås, och bidragit till ett kraftigt ökat näringsläckage. Mycket näringsrika sjöar återfinns därför främst i södra Sveriges jordbrukslandskap och tätbefolkade områden, det vill säga vanligen långt ner i vattensystemen och nära kusterna där förutsättningarna för jordbruk är bäst och där merparten av befolkningen bor. Enstaka sjöar med höga fosforhalter kan finnas även långt norrut. Det kan bero på lokal förekomst av fosforhaltiga mineraler i området runt sjön eller att det rör sig om grunda myrsjöar med höga halter organiskt material.